Musikern Andrew Bird och designen Katherine Tsina har utvandrat från New York till Los Angeles, där de fastnat för den nyfunna lokala livsstilen. Bird är en hyllad sångare, låtskrivare och violinist, medan Tsina jobbar som designer för modebutiken Avion Clothier. Båda bor och arbetar i ett rymligt hem i spansk tjugotalsstil i Los Feliz som de delar med sin unga son.

Andrew, du skrev i en artikel i New York Times att: “Melodin kommer att propsa på vad den behöver, ord som kan göra den rättvis.” Kan du berätta om din process när du skriver låttexter?
Andrew: Melodin är först på plats och väldigt distinkt. Men sedan behöver jag öppna skattkistan med ord och låta den svämma över för att se vad som passar med melodin. Ord är knepiga. De bär ofta på så mycket dödvikt, och kanske är det därför jag letar efter ord som jag inte ens kan definiera riktigt, men som jag är fascinerad av. Eller ord som är knutna till en viss färg eller skönhet. Sedan blir jag fixerad vid det ordet, precis som jag blir fixerad vid en viss melodi. Jag behöver göra något med det ordet i en låt, och bygga kring det. Det är ett ständigt flöde, men de idéer som har hullingar börjar snabbt fästa på andra saker runt omkring.

Katherine, din bakgrund innan du blev en designer var inom dans. Påverkar det ditt arbete idag?
Katherine: När jag fortfarande dansade började jag att passa in kläder för designers som extraknäck. Båda handlar om rörelse. Du rör dig ständigt, och båda handlar i grund och botten om att komma underfund med vad som sker. Vad som funkar och vad som inte gör det. Jag drogs alltid mot väldigt klassiska eller skulpturala former. I skolan blev jag besatt av passform – en mix av proportioner och skrädderi, men också förståelsen för vad som passar till en persons kropp, och till hur materialet kommer att röra sig. Balansen mellan form och funktion inom design liknar den inom dans.

Hur inspireras du av det sätt som ljud tar plats i ett utrymme?
Andrew: Jag brukade kliva in i en ny miljö med ett slags storhetsvansinne. Jag tänkte att “Jag vill ha kontroll på all musik”. Varje gång jag gick någonstans och inte hörde den musik jag ville höra, utplånandes allt som jag hade arbetat på i huvudet. Att äntra ett offentligt utrymme med musik som tvingas på mig brukade verkligen kännas farligt. Jag hade något skört i huvudet som jag arbetade på, och plötsligt började jag lyssna på något i stil med Journey, bara för att upptäcka att det jag hade i huvudet var borta. Men det är också något coolt med att trängas i en bar när en låt börjar spela och skär rakt genom oväsendet. Det är något häftigt med hur folk samlas och lyssnar på en sak tillsammans, oavsett om det är en livespelning eller en inspelning. Kanske är det därför som människor säger att mitt album Are You Serious är en popskiva. När jag gjorde den sa jag: “Jag vill göra det. Jag vill att den ska bli den där Tears for Fears-låten som spelas vid offentliga bad och blir en del av en kollektiv upplevelse.”

Hur upplevde ni flytten från New York till Los Angeles?
Katherine: Los Angeles är en plats där man kan ha en familj och ett hus och inte behöver jobba till åtta eller nio på kvällen, vilket annars är normen inom våra yrken. Jag gillar att man kan bjuda över ett gäng människor och se vilka som dyker upp. Vi bor i ett bra område. Det finns gott om familjer och konstnärer och musiker.

Andrew: Det finns många människor här som kommer någon annanstans ifrån, vilket faktiskt hjälper. I det avseendet var det en smidig övergång. LA har ett rykte som bottnar i en annan tid. Jag var alltid misstänksam mot landskapet – att växterna egentligen inte hör hemma här. Men jag har alltid vetat att det är en plats där folk är bra på sina jobb och kommer hit för att avlönas väl för det. Talangfulla människor kommer hit, och allas universum krymper till en storlek som går att hantera. Ibland när vi rör oss utanför våra vanliga domäner hamnar vi på Hollywood Boulevard och känner att “Wow, tänk att vi bor här”.

Ert hus har otrolig akustik, vilket vi upplevde i “Live From the Great Room” (som sändes på Facebook). Var det något som ni tänkte på när ni köpte huset?
Andrew: Ja, tveklöst. När vi klev in i det här rummet såg jag omedelbart de höga taken av trä, och visste att skalan var helt perfekt för en eller två musiker som skapar musik. Ju större rummet är, desto mer känner man sig manad att fylla det med ljud, till den grad att man faktiskt skriver låtar i rätt tonart för att uppträda där. Dessutom känner jag att höga tak främjar det positiva tänkandet i allmänhet. Eftersom jag kommer från New York så är det första gången som jag bott i ett hus sen jag var liten.

Hur lyssnar ni på musik i hemmet?
Katherine: Innan jag överhuvudtaget mötte Andrew var jag alltid inne på musik – ta bara min Joy Division-box. Om du är en frilansande designer tillbringar du mycket tid på egen hand. Jag gillar vår ateljémiljö. Andrew spelar alltid något på soffan och jag jobbar i ateljén, antingen med stängd eller öppen dörr. När vi flyttade hit ville vi verkligen få en fristad där båda kunde arbeta och fortfarande ha sina egna utrymmen. Efter att ha varit gifta så länge är vi helt enkelt vana att befinna oss nära varandra.

Andrew: Jag gillar att använda vinylspelare så mycket jag kan. Det funkar bra med Sonos PLAY:5 i vardagsrummet. (Eftersom utrymmet är så estetiskt tilltalande vill jag helst inte stapla förstärkare på varandra.) När man mixar en skiva vill man bara höra det på sådant som vanliga människor kommer att lyssna på. Så det är en hel procedur där jag mixar och går från en miljö till en annan för att lyssna på mixarna. Vår Sonos möter både mina höga krav på ljudkvalitet och har minskat mängden kablar. De gjorde ett bra jobb med att göra sig av med allt skräp.

Har det ni lyssnar på spillt över något på er son?
Andrew: Det första ljudet som jag hör om dagarna är min son som säger: “It’s morning time.” Vi påbörjade hans musikutbildning med Nick Drake, vilket är rätt lugnande. Och sen kom vi in på Talking Heads och det blev lite av ett dansparty. Nu är det Beatles som gäller. Han är dj när han är här inne.

Det här inlägget finns också tillgängligt på språken: en en-gb en-au fr de it es da nl no