Vi mötte upp en av konstvärldens mest färgstarka karaktärer, internationellt sett mest känd som Ben Eine, i hans London-ateljé intill tågspåren, ett fabriksloft som tidigare har tjänat som vinägerfabrik. Där pratade vi om kreativitet, vad Listen Better betyder för honom och hur musiken påverkar konsten och livet. Som ordkonstnär och en mästare på bokstäver har Eine ett unikt uttryck, med en typografi som går att känna igen på gator och dukar världen över.

Det här är vad Ben hade att säga

Jag brukade ofta råka i trubbel som ung, men nu är jag väldigt intresserad av att göra världen bättre. Jag vill att folk ska kunna gå på gatan och se mina konstverk och känna sig lyckligare, må bättre och inte behöva oroa sig över alla jobbiga vardagsbekymmer som tynger dem. Jag försöker ge dem en smula glädje. Den här sommaren gjorde jag en stor väggmålning på en gata i Shoreditch i London för människorna som drabbades av branden i Grenfell Tower. Det var en otrolig upplevelse. Jag använde raden ”You saw it in the tears of those who survived” från Ben Okris dikt Grenfell Tower, June, 2017, som han skrev en månad efter tragedin. Hans ord är så starka. Mitt eget verk gjorde jag som en hyllning, en åminnelse och påminnelse om tragedin. En plats där människor kan se och komma ihåg de som drabbades, men också ett performanceverk för att hålla diskussionen om det som hände levande fram till dess att överlevarna och offren har fått rättvisa. För att tala om för de som drabbades av tragedin att vi fortfarande finns här, att vi fortfarande lyssnar.

När jag funderar över orden Listen Better är det vad jag tänker på. Vi behöver lyssna bättre på det som händer i världen, speciellt i dessa fullständigt bisarra och sjuka tider. Och vi behöver bli bättre på att lyssna på varandra, lära oss om och förstå hur olika vi alla upplever livet. Det är mångfalden och skillnaden som gör världen till en intressant plats. Även visuellt. Att tänka på detta inspirerade mig till att designa Lister Better-duken på det sätt som jag gjorde. Målningen använder sig av mitt Vandal-typsnitt och samma färgteknik som jag använde på TWENTYFIRSTCENTURYCITY-duken som Obama tog emot som gåva från förra premiärministern David Cameron på hans första officiella besök i Washington under 2010. Jag tänker på den som en inkluderande regnbåge.

Hur påverkar musiken din kreativitet när du arbetar?

Generellt sett målar jag i tystnad i min ateljé eftersom jag lätt distraheras, men när jag är där och förbereder, eller är hemma, har jag musik på hela tiden. Jag gillar romantiska låtar, hjärtkrossarsånger, jag lyssnar på mycket rapp, jag gillar att hoppa runt, jag gillar indierock. Mina musikpreferenser rör sig verkligen över hela skalan, den senaste konserten som jag gick på var Dolly Parton.

Jag är något av en ordkonstnär, så texter påverkar verkligen vad jag gör. Ofta finner låttexter en väg in i mitt arbete, eller så hör jag något i en låt som sen förvandlas till något annat i ett verk som jag jobbar på. Jag har alltid en anteckningsbok eller ett skissblock på mig och jag skriver alltid ner saker. Jag har mängder av sidor fyllda med slumpmässiga saker nerstoppade på olika platser överallt hemma. Så när jag lyssnar musik hemma och får en idé kan jag krafsa ner den och komma tillbaka till den vid ett senare tillfälle när jag kollar igenom mina anteckningar efter idéer.

Jag gillar hur det går att leka med språk – hur ett ord som tas ur sitt sammanhang betyder en viss sak och hur ordets innebörd förändras när du placerar det i en annan kontext. Jag målar väggar och alla får med sig något eget från det som jag skrivit, och ingen vet från vilken del av mig det kommer.

Som konstnär visar jag på sätt och vis upp mig ställer ut mig åt världen och exponerar en del av vem jag är. Jag gör saker som är så personliga och så viktiga för mig. Jag sätter dem på en vägg eller hänger dem i ett konstgalleri, och folk kommer dit och köper, gillar eller kritiserar dem. Jag öppnar mitt hjärta för kritik och lyssnar på musik som hjälper mig att ta mig igenom den processen. Det finns inte en viss låt eller typ av musik som gör det, det beror på vilken sida jag vaknar på.

Och hur vaknar du? Är musik en del av din dagliga rutin?

Bokstavligt talat varenda morgon när jag vaknar hemma finns det en låt i huvudet, och jag har ingen aning var den kom ifrån. Antagligen från en dröm som jag inte minns. Det är ett väldigt slumpmässigt urval, från David Grey och REM till Tupac och DMX, en väldigt udda mix. Om jag kan komma ihåg låten, vilket jag normalt sett gör, sätter jag på den hemma medan jag gör mig klar för att gå till ateljén eller ut på gatan för att arbeta eller träffa någon. Det är normalt sett hur min dag startar, och sen fortsätter det därifrån.

Det är rätt otroligt hur musik kan få ordning på dagen. Jag är lite knäpp, så det har varit gånger i mitt liv när jag bokstavligen lyssnat på samma låt på repeat hemma i månader för att hjälpa mig igenom något. Musik är definitivt terapeutisk för mig och kan ge dagen en annan stämning.

Musik lugnar ner mig, gör mig fridfullare, men retar också upp mig. Du vet hur Jim Morrison utforskade hur man kan styra grupper med människor – musik spelar en jättestor roll i det. Det får mig att tänka på en av de bästa låtraderna någonsin, från NWA: ”You are now about to witness the strength of street knowledge.” Du hör den raden, och du tänker ”YES!”. Eller något i stil med The White Stripes ”Seven Nation Army”. Det är en global nationalsång, en kollektiv känsla.

Du lyssnar också på musik som en kollektiv upplevelse? Du har beskrivit hur det hjälper dig i ditt kreativa arbete och i livet, men hur är det för andra människor?

Jag lyssnar faktiskt på musik med vänner när de är här på middag eller när vi hänger. Vi gör den där grejen när jag väljer en låt, sen väljer någon annan en låt, och sen en tredje. Vi bollar saker mellan oss. Det får mig att tänka på den där leken där en person ritar något på en papperslapp och viker, och nästa person lägger till något och så vidare – Exquisite Corpse tror jag att leken kallas. Jag har alltid tänkt på musik på det sättet, varje person bygger vidare på det som spelats tidigare. Musikvalet skiljer sig helt beroende på vem som är på besök. För två kvällar sen med vänner till mig var det en mix av Drake, DJ Khaled, Big Daddy Kane och EPMD. Den typen av inriktning. Nästa vecka med en annan grupp människor, eller till och med samma grupp, kan det vara The Clash, Sex Pistols och Joy Divison. Vi försöker bara undvika disko på alla sätt vi kan.

Det är toppen där jag lever eftersom jag knappt har grannar, så vi kan lyssna högt på musik till fyra på morgonen utan att någon hör oss. Jag älskar att sätta på Florence and The Machines ”Dog Days Are Over” på full volym.

Hur upplever du att känslan av ditt hem förändras med musik?

Förutom att påverka humöret så förändrar det definitivt känslan hemma. Gör att det känns fullt.

Jag är en väldigt visuell person, så en stor del av min förståelse för världen kan sättas i relation till det. Jag kommer ihåg vad en gammal vän och graffitiförfattare, som också var musiker och som jag brukade måla med, sa till mig för länge sedan. Vi pratade om musik och han sa ”att skapa musik är precis som att skapa graffiti. Du börjar med att rita konturerna, sen fyller du i resten.” Han pratade om hur graffiti och konturer och att måla i lager liknar konturerna och lager av ljud för att skapa musik. Det fastnade verkligen hos mig och jag tyckte att det var en fin liknelse för att förstå inte bara hur musik skapas, men också för hur ljud kan fylla och förändra känslan i ett rum.

Fotografi av Iris Duvekot

Det här inlägget finns också tillgängligt på språken: en en-gb en-au fr de it es da nl no